Ilskan växer mer och mer inom mig..fan varför har jag så höga förväntningar på henne..Bara för att hon är min farmor? jag har gråten i halsen och känner att snart kan jag inte hålla in de längre.. jag hör pappa och farmor bråka och pappa säger " väx upp för fan mamma" jag vänder mig om och ser att farmor klipper till honom....Jag har satt på mig min jacka och skor och jag kan knappt hålla in tårarna längre men de enda jag skriker ut mot henne innan jag öppnade dörren var " JAG ÖNSKAR ATT DU ALDRIG VORE MIN FARMOR!!" sedan öppnar jag dörren och går ut och smäller igen dörren och springer iväg och tårarna bara rinner ner och jag springer hem till min mormor och morfar...
Någon mer som känner igen sig att man är farmor/mormors lilla svarta får?
Jag har kännt de att jag har varit farmors svarta får enda sen jag fick diagnosen Tourette syndrom när jag var 10 år..
Hon har väll en annan bild hon vill att jag ska vara.. jag ska vara helt frisk och normal ( vad man nu menar med normal) och att jag ska vara gift och yngla av mig som om jag vore en kanin precis som mina kusiner gör..
Jag har försökt bevisa för henne i så många år att även om jag har tourette syndrom osv så kan jag göra saker som andra kan göra.. men hon verkar inte vilja inse det.. känns tråkigt för jag vill inte avsky min farmor..
men ibland har jag god lust att åka hem till henne och titta henne rakt in i ögona och säga "förlåt farmor men jag kan inte vara den du vill att jag ska vara...och det får du bara finna dig i.."
1 kommentar:
fy fasiken!Känner igen mig delvis... Innan när jag såg lite em,vulgärare ut,då hotade min farmor med att stämma min frisör och så vidare..Min pappa sa också till henne och hela situationen var skrämande.Men jag kan ju tänka att det inte är lätt om man har en sjukdom,som man inte kan hjälpa heller för den sakens skull! Jag hatar när släkten ska döma en,helt otroligt egentligen vilken press släkten/familjen lägger på en.Hoppas det blir bättre.
Skicka en kommentar