söndag 19 oktober 2008

Thanks

Jag sitter där mitt imot min vän.. tittar in i hennes ögon och tar in allt hon säger och lyssnar men innerst inne så känner jag en tung börda som vill ut.. hon ser att de är något och säger " hur är de?" jag tittar på henne och sedan tittar jag ner i min kopp och säger " nej jag har de bara jobbigt nu med ticsen.. börjar väll komma in i den där perioden igen" sedan tittar jag på henne igen och hon ser orolig ut och säger " men de är okej att ticsa framför mig.." jag tittar på henne sorgset och säger " jag kan inte!" och hon tittar frågandes på mig och säger " varför inte?" jag rycker på axlarna och tittar ner i min kopp igen och säger " jag vet inte!" men innerst inne så vet jag varför...jag skämms över den jag är..


Många tror att jag är stark och står för att jag har tourette.. visst jag står för de och på något sätt är jag stark men innerst inne är jag skör och rädd och det går till en viss gränns hur mycke jag klarar av..

vad jag menar med period är att jag kan inte alltid hålla in mina tics utan ibland måste dom komma ut.. men de kan ta månader innan jag känner att min kropp inte orkar.. men jag vill aldrig släppa ut de framför folk pga mitt förflutna då folk sa "schhh!" eller tittade konstigt på mig och pekade och skrattade och gjorde narr av mina tics.. jag vet att dom personer jag har kontakt med nu skulle aldrig göra de men tänk er själva t ex de har hänt något hemskt.. exempel att du har blivit våldtagen..självklart sätter de sina spår,man blir ju rädd då och vågar inte lita på killar/tjejer fast du vet egentligen att dom inte är som den personen som gjorde de mot dig.. du är bara liksom.....rädd.. något i dig har blivit ärrad

så när jag har den perioden så stänger jag in mig på något vis och undviker folkmassor och vill ha hög musik på eller så är jag bara ledsen och nere och är inte den glada malin som folk är vana vid att se mig som..


Jag tittar in i hennes ögon och ler mot henne och säger " tack för att du finns" och jag tänker för mig själv " tack för att ni mina underbara vänner finns"

//Ghostkitty

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jo jag känner mig gammal!!
22 år riktigt snart liksom!

Nu har jag kommit hem igen till civilisationen igen :D

Pusspuss

Johan sa...

Du skriver en väldigt intressant blogg. :)

Johan sa...

sv: Tack :). Fast jag inte uppdaterar alltför ofta, men ska försöka skriva lite mer i framtiden.

emmaaeliisabeth sa...

läste bloggen riktigt intressant. kram på dig :)