vad va de som hände?

sen i måndags så har jag inte kännt mig sådär pigg.. som ni alla vet så har jag pratat om att jag har funnit nyckeln till att kunna kontrollera ticsen rätt så mycke, förr hade jag ingen kontroll alls utan jag ticsade stup i kvarten..


jag kan också berätta att jag har panikångest och har assistenter 24 timmar om dygnet..en utav dom har slutat och de ska börja en ny..så i måndags så kom de en ny tjej som var här på prov och gick brevid en utav mina assistenter (nej jag va inte nervös för jag har blivit van vid de här och jag hade redan ticsat av mig) men så hände det som är min värsta madröm...jag tappade kontrollen över mina tics.. ifrån då hon kom innanför dörren tills hon gick hem. Jag vet inte vad som hände och varför de blev som de blev men när jag sedan gick in på mitt sovrum och satt mig på sängen så kunde jag inte hålla mig längre.. jag brast ut i gråt och jag var rädd..ja jag var rädd för mina egna tics..

så denna veckan har varit jobbig.. ringde assistenternas chef och sa att jag inte trivdes med den nya tjejen och förklarade vad som hade hänt.. varje gång jag ticsar nu så vill jag brista ut i gråt.. jag är väldigt tystlåten nu och låter detta ta en dag i taget..


men egentligen.. hur kan jag vara rädd för mina tics? ticsen är ju en del av mig.. de måste ju betyda att jag är rädd för mig själv..eller?


//Ghostkitty