Man tänker ibland på sin egna uppväxt hur den var ( eller ja den existerar ju än men jag menar mer när man var yngre) då man hade inte så mycket information om tourette och visste inte helt hur man skulle hantera det.. Nu vet ju skolorna mer om tourette ( hoppas man ju) sen finns den där falska informationen än om att VARENDA person med tourette skriker ut svordomar och könsord ( hur ska man få bort den faktan ifrån dom personernas skallar?) grejjen är den att folk mognar ju och har ju sin egna "mognads-trappa" eller hur man nu ska kalla de men de som jag är mest rädd över är mellan stadiet, det var just den tiden som var den svåraste för mig och jag vet hur elaka ungarna kan vara runt den åldern. Skulle jag få ett barn nu som också skulle ha Tourette syndrom så kanske det skulle vara enklare för barnet att hantera det kanske och ha lättare att prata om det eftersom hennes/hans mamma också har tourette syndrom..tankarna seglar ju runt i ens huvud om att någon gång bilda familj( nu kan jag ju inte de pga min blödarsjuka eftersom de kan bli min död har min läkare sagt..) annars kan alltid jag flytta till en gård mitt ute på landet med 10 katter..
/Ghostkitty
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar